I media och inte minst i sociala medier förs debatten om viktmedicin i en ibland väldigt hetsig ton. Människor som har valt att ta hjälp av medicin för att gå ner i vikt beskylls för att ta en genväg när det egentligen bara handlar om att ”äta mindre och röra på sig”. Det känns som ett hån för många av oss som faktiskt har sjukdomen obesitas och många gånger har provat just det rådet utan framgång. Jag tänker att vore det så enkelt skulle inte så många ha övervikt eller obesitas. En del har så många kilon att röra på sig är en omöjlighet eller har sjukdomar som omöjliggör just rörelse. Att gå ner i vikt med hjälp av medicin är definitivt igen enkel genväg, i synnerhet inte om man har många kilon att gå ner. Det krävs en livsstilsförändring för att det ska gå vägen. Sprutan i sig gör inte att man går ner. Den minskar matbruset, det vill säga de konstanta tankarna på mat och ökar mättnadskänslorna som gör att det är lättare att kunna reducera mängden mat. Det var så tydligt när jag fick effekt av sprutorna att jag för första gången i mitt liv förstod hur det kändes att vara nöjd när jag hade ätit ett mål mat och hur befriande det kändes att slippa tänket på vad jag ska äta här näst hela tiden. Det var ett stort lugn i kroppen och i huvudet som infann sig. Samtidigt en sorg över att jag inte var som andra människor som inte har obesitas som kände så utan medicin och som var normalviktiga. Med detta sagt vill jag säga att hur man än väljer att gå ner i vikt är var och ens val och ingen har rätt att sätta sig över det valet. Tänk om vi istället kunde vara galet pappande och uppmuntrande till att människor försöker göra sitt bästa för att må så bra de kan!